Historiskt om barytonsaxofonen

Har läst en intressant avhandling om barytonsaxofonen inom Jazz (Big Horn: The Baritone Saxophone in Jazz av Kurt R Larson 2005). Saxofonen konstruerades av belgaren Adolphe Sax som fick patent år 1846. Han gick i konkurs två gånger och slutade som dirigent på Operan i Paris. Vissa kompositörer började skriva för saxofon, tex Berlioz, Strauss, Prokofiev och Rossini. Men runt 1800-talets slut hade saxofonen blivit mindre använd. Uppsvinget kom i samband med först världskriget när amerikaska musiker började använda saxofon och tog med sig den till USA. 1917 gjordes den första inspelningen av jazz och där var en sopransaxofon med.

Duke Ellingtons och Count Basies band var stora band från slutet av 20-talet. Harry Carney spelade med Duke Ellington mellan 1927 och 1974, han dog kort efter att Duke Ellington dog. Han behärskade cirkulärandning, det ska finnas en TV-inspelning där höll ut en slutton i 90 sekunder. Han var mycket fäst vid Ellington, var hans chaufför och vän under många år. I Count Basies band spelade Charles Fowlkes, inte lika känd som Harry Carney.

Fortsätt läsa →